Inspiera
Inspiera

Blogg

Ta hand om sina behov – egoistiskt eller kärleksfullt?

Detta är någonting jag möts av dels i mitt arbete med klienter, men även privat. Många människor har svårt att förhålla sig till ämnet som sådant. De blir provocerade av rubriken ovan och har genast en mängd förklaringsmodeller. Varför? Min teori är att vi sällan reflekterar så djupt i oss själva. Det är också förknippat med skam. Inte har väl jag rätten till att ha några behov än mindre uttala dem? För mig handlar det om kommunikation och hur vi väljer att kommunicera med andra. Det finns en ”metod” som vi kallar empatisk kommunikation eller om ni vill ”non violence communication”. Den är underbar och gör verkigen skillnad.

När vi reagerar på någonting i vår omgivning får vi ofta tag i våra tankar. Hur tänker jag nu? Varför blir det så här t. ex.? Vi använder oss av gamla inarbetade försvar och strategier. En del fungerar bra andra sämre. Här behöver vi få kontakt med våra känslor. Det kan vara lättare sagt än gjort. Är vi lite tränade brukar det dock gå ganska bra. Nu kommer vi till det svåra. Många känslor är resultatet av icke tillfredsställda behov. Våra behov ser olika ut och det finns heller inget rätt eller fel. Behoven kan vara sprungna ur autonomi, integritet, socialt/emotionellt, intellektuellt, självförverkligande, andligt, livsbejakande eller helt enkelt fysik överlevnad. Det finns säkert en mängd fler områden som jag inte tar upp här.

Det handlar med andra ord om att upptäcka sin reaktion, lyssna till sina tankar, förnimma känslan i kroppen OCH förstå vilket behov som för stunden inte är tillfredställt. Detta kräver övning, mina vänner. Jag själv arbetar ständigt med detta. Tycker mig ha koll på tankar och känslor, men behoven är inte lika tydliga och därför kan jag heller inte alltid kommunicera dem till min omgivning. Det tar lite tid för mig helt enkelt. Hur ser detta ut rent praktiskt? I ett privat samtal häromdagen fick jag till svar. OK, du har dina behov, men på arbetsplatser behöver vi faktiskt anpassa oss till varandra. Empatisk kommunikation handlar INTE om ensamhet eller oförmåga till anpassning. Det handlar om att mötas i äkthet. Vad behöver du? Vad behöver jag? Hur kan vi hitta ett samarbete utifrån detta? Hur kan det vara egoistiskt? Ibland kan vi se våra behov och samtidigt förstå att de inte kan tillfredsställas inom den närmaste framtiden. Då kan det vara av värde att inför oss själva sätta en tidsgräns när förändring kan/bör ske. Jag kan också alltid i samtal komma tillbaka i efterskott med orden, Vet du…jag har tänkt på vårt samtal och vill gärna ge lite återkoppling när du har tid/möjlighet. Är det OK?

Jag är övertygad om att empatisk kommunikation sprider ringar på vattnet och ger ett medmänskligare och varmare samhälle. Med ljus, kärlek och värme i vinteryran önskar jag er en god helg.

Taggar: